Cykel

För andra betydelser, se Cykel (olika betydelser).

Cykel är en modernare benämning på velociped d.v.s. ett tvåhjuligt trampfordon. Detta kallas således cykel därför att hjulen går runt vid färd. Ramen byggs oftast av aluminium eller stål, och själva drivningen sker vanligen på bakhjulet. En kedja överför kraften från tramporna till hjulet, och på många cyklar bromsar man genom att trampa baklänges. På andra cyklar har man istället handbromsar, handtag på styret som styr en klämma på varje hjul som i sin tur kniper åt om hjulen för att bromsa dem.

Tillbehör till cykel

Typer av cyklar

Kända tävlingscyklister

Kända svenska tävlingscyklister

Cykelns historia

Det påstås att uppfinnaren Leonardo da Vinci runt år 1500 skulle ha gjort en ritning av ett färdmedel med två hjul som man skulle ta fart med och sedan sitta på. Problemet med hans ritning var bara (som så många andra av hans uppfinningar) att den helt enkelt var för avancerad på den tiden för att bygga. Den skulle också bli för dyr för att utveckla eftersom den helt skulle vara i trä. Denna skiss har visat sig vara en förfalskning gjord av en munk under 1900-talet.

Runt år 1600 dök ett och annat rullande experiment upp. De flesta hade dock 3-5 hjul vilket gjorde dem tämligen svåra att styra samt dyra att tillverka. Dessa namnlösa uppfinningar slog aldrig igenom.

I slutet av 1700-talet så konstruerade den franska greven de Sivrac föregångaren till cykeln. Den kallade han "célerifére" (snabblöparen). Cykeln var nästan helt gjord i trä och man tog sig fram på den genom att sittandes ta fart med fötterna och löpa. Det fanns inget styre utan man fick ligga i sidled för att svänga, ungefär som på dagens motorcyklar.

År 1815 utvecklade den tyske baronen Karl Freiherr Drais von Sauerbronn ett fordon med ett slags handtag som satt fast i framhjulet så att man kunde styra. Denna maskin kallades för "Draisine". Carl von Drais uppfinning slog igenom internationellt, fast som en modefluga för rika. Tekniken att ta sig fram på var den samma som för snabblöparen dvs. att sittandes sparkade sig fram.

År 1839-1842: Kirkpatrick MacMillan sätter vevarmar på bakhjulet och hävstänger fram (som på en trampbil)<(p>

År 1861: Fransmannen Michaux monterar vevarmar och pedaler på framhjulet. Om Michaux var först är man inte helt säker på. En annan fransman, Pierre Lallement påstås ha kommit på konstruktionen ungefär samtidigt. Lallement flyttar år 1863-64 till Amerika och tar då cykeln till USA.

År 1865-1870: För att öka hastigheten på maskinerna (man tävlade ofta i både hastighet och sträcka), blev framhjulet allt större och större. Stålet får även en allt större betydelse i produktionen av de första cyklarna.

I England vinner cykeln i popularitet och år 1870 börjar den första serietillverkade "höghjulingen" helt i metall produceras. Starley? får den 11 augusti 1870 patent på sin "Ariel". Den väger 22 1/2 kg. Detta var den första cykeln med vad man kan kalla normalt ekrade hjul. År 1874 fanns i England över 20 olika tillverkare av höghjulingar. Den främsta av dessa kan nog anses vara "Coventry Machinists Co". Framhjulen når en maximal storlek av drygt 60 tum. Allt för att få maximal hastighet. Detta och det lilla bakhjulet gjorde att cykeln lätt tippade framåt. För att undvika detta utvecklas under denna period många varianter av höghjulingar med mindre hjul och med pedalerna sittande längre ner, med olika typ av kraftöverföring till framhjulet. Dock drev fortfarande det styrande framhjulet.

Som kuriosa kan nämnas en amerikansk modell, "Star", som var en omvänd höghjuling. Det stora hjulet satt baktill och man hade det lilla styrande hjulet fram. Denna modell var dock väldigt svårcyklad, även om risken att tippa framåt om man körde på en sten eller liknande försvann.

År 1885: J.K Starley presenterar sin "Rover II". Nu har cykeln fått nästan lika stora hjul fram och bak. Dock är fortfarande framhjulet större. Drivningen sker med kedja till bakhjulet och man styr med framhjulet. "Säkerhetscykeln" är född.

År 1888: Nästa förbättring av cykeln tillkom av ren kärlek. Det var en veterinär vid namn John Boyd Dunlop som ville att hans son skulle kunna cykla bekvämt. Sonen hade nämligen klagat på att det var alldeles för hårt att cykla. Han kom på idén att fylla en slang med luft som nu kom att ersätta det tadigare hårdgummihjulet. Detta system patenterade J.B Dunlop 1888.

Under 1890-talet får cykeln allt mer det utseende vi är vana med, och under andra halvan av 1890-talet kan man säga att cykeln är färdigutvecklad. Höghjulingarna försvinner snabbt under perioden 1890-1895 och ersätts helt av säkerhetscykeln. Det som nu sker är en utveckling av frihjulsnav, växlar och tillbehör.

Extern länk

Wikimedia Commons har relaterade bilder, se:

Cykel