Europeiska unionen

"EU" leder hit. För andra betydelser, se EU (olika betydelser).

**Europeiska unionen**
Europeiska flaggan
Valspråk: In varietate concordia (Latin: Förenade i mångfalden)
Europahymn: Till glädjen

Högkvarter	Bryssel
Europaparlamentet	Strasbourg, Bryssel, Luxemburg
Officiella språk	tjeckiska, danska, nederländska, engelska, estniska, finska, franska, tyska, grekiska, ungerska, iriska, italienska, litauiska, lettiska, maltesiska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska
Odförandeskap - Europeiska rådet - Ministerrådet - Europeiska kommissionen - Europaparlamentet	Tony Blair Storbritannien José Manuel Durão Barroso Josep Borrell
Grundande Som EEG - Signerat - Bekräftat Som EU - Signerat - Bekräftat	Romfördraget - 25 mars 1957 - 1 januari 1958 Maastrichtfördraget - 7 februari 1992 - 1 november 1993
Area Totalt	Rankad 7:a 3 976 372 km²
Folkmängd - Total (2005) - Befolkningstäthet	Rankad 3:a 457 030 418 (EU-25) 116,4 inv/km²
Största städer	London Paris
BNP (2005) - Totalt - Per capita (PPP)	Rankad 1:a $13 926 873 800 000 $26 900
Valuta	Euro (EUR eller €)
Tidszon	UTC 0 till +2
Toppdomäner	.eu, .eu.int

Europeiska unionen (EU) är ett fördragsbundet samarbete mellan 25 europeiska stater. Europeiska unionen etablerades 1994 genom att samarbetet inom de europeiska gemenskaperna utvidgades genom maastrichtfördraget. Samarbetets utveckling regleras successivt genom etablering av nya fördrag och från den första februari, 2003 gäller det så kallade nicefördraget.

De viktigaste institutionerna inom unionen är Europeiska unionens råd ("ministerrådet"), Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Kommissionen har ensamt rätten att ta initiativ till ny lagstiftning, och ministerrådet beslutar om kommissionens förslag. Parlamentet har inom vissa områden rätt att fatta beslut tillsammans med ministerrådet. I Sverige sker samråd mellan regering och riksdag i EU-nämnden, där regeringen söker stöd för sina ståndpunkter inför förhandlingar i Europeiska rådet och ministerrådet.

Europeiska unionen är även tullunion med en gemensam inre marknad. EU har en egen valuta, euron vilken även ersatt de tidigare nationella valutorna i ett flertal medlemsstater. En mycket stor del av unionens budget upptas av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken.

Sverige röstade den 13 november 1994 om ett EU-medlemskap, vilket 52,3 % av de röstande tyckte att Sverige skulle ha. Valdeltagandet var 83,3 %. Se folkomröstningen om EU-medlemskap.

Status

Europeiska unionen är till sin natur inte en internationell organisation utan ett mycket långtgående fördragsbaserat samarbete mellan självständiga stater, vilket till vissa delar innefattar mellanstatliga organisationer, exempelvis den Europeiska gemenskapen. Inom vissa områden där medlemsländer fört över sin nationella suveränitet till unionen, exempelvis gällande den gemensamma jordbrukspolitiken, inre marknaden, samt valuta- och penningpolitik när det gäller Euro-länderna, börjar EU mer likna en federation av stater än en organisation av dessa. Däremot är unionen inte organiserad federalt utan genom subsidiaritetsprincipen, vilket är en term skapad enkom för att beskriva de säregna befogenheter EU har. Medlemsstaterna kvarstår som fördragets mästare och unionen i sig har ingen makt över att flytta ytterligare befogenheter från medlemsstaterna till sig själv. På grund av sin unika struktur betraktas inte heller Europeiska unionen som en internationell organisation, utan snarare som en sui generis-entitet, det vill säga en entitet olik alla andra.

Aktuella frågor

Stora frågor rörande unionen för tillfället är dess expansion söder- och österut (se nedan), Europeiska konventets förslag till en europeisk konstitution, unionens relation med USA och deltagandet i EMU för de medlemsstater som befinner sig utanför eurozonen.

Sen den 4 oktober 2003 har Regeringskonferensen övervägt texten "Utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa" som inlämnades av Europeiska konventet den tjugonde juni 2003. Det första försöket att uppnå en genomgående kompromiss misslyckades under december 2003 då europeiska statsöverhuvuden inte kunde komma överens om en ny formel för att definera det så kallade kvalificerade majoritetsstyret när det gäller att rösta i Europeiska rådet. Den 18 juni 2004 godkände ledarna för de 25 medlemsstaterna formuleringen i ett nytt förslag på konstitution efter två dagars förhandlingar i Bryssel.

Ursprung

Det ursprungliga incitamentet för att grunda det som senare skulle bli Europeiska unionen var önskan att bygga upp Europa efter förödelsen från andra världskriget, samt att förhindra Europa från att än en gång bli offer för krigets gissel. Detta hävdas oftast av dem som är positiva till EU. Det finns också de, främst motståndare till EU, som hävdar att bildandet av unionen var ett medel för Frankrike och Tyskland att kontrollera produktionen och försäljningen av främst kol och stål för att bland annat skapa en kartell för t.ex. vapenproduktion. För mer detaljer se Europeiska unionens historia.

Metoder

För att åstadkomma detta mål försöker EU forma en infrastruktur som går över statsgränser. De enhetliga standarderna är menade att skapa en större, effektivare marknad eftersom medlemsstaterna kan skapa en enda tullunion utan förlust av hälsa eller säkerhet. Exempelvis kan stater utan samma matkultur komma överens om standarder för varumärkning och rutiner för att hålla rent.

Europeiska unionens inflytande sträcker sig dock längre än dess egna gränser då det är tacksamt för producenter att anpassa sig efter deras standarder för att öppna den marknaden. Då ett icke-medlemslands fabriker, lantbrukare och handelsmän anpassat sig efter EU-standarder blir de flesta kostnader relaterade till att gå med i unionen kraftigt sänkta. Vid denna tidpunkt blir det ekonomiskt försvarbart (genom eliminering av tullkostnader) att bekosta en ändring av de lokala lagarna till EU-lagar. Detta har lett till att vissa kritiker jämför EU med ett datorvirus.

Historia

Huvudartikel: Europeiska unionens historia

Den europeiska integrationen efter andra världskriget började med grundandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen 1951. Ett förslag om att bilda ett gemensamt försvar stoppades dock av Frankrikes nationalförsamling 1954 och samarbetet inriktades mer på ekonomi och affärsverksamhet. År 1957 grundades därför Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG eller EEC, informellt kallat the Common Market i Storbritannien), såväl som Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom), genom romfördraget. Med detta upprättades en tullunion.

År 1965 undertecknades fusionsfördraget, som förenade de tre existerande gemenskaperna under Europeiska gemenskaperna (EG). Detta innebar att institutionerna slogs samman till en gemensam kommission och ett gemensamt ministerråd. Det innebar också att Europaparlamentet inrättades.

Genom maastrichtfördraget, som undertecknades 1992, utvidgades Europeiska gemenskaperna till att även omfatta utrikes- och säkerhetspolitik samt rättsliga och inrikes frågor, och samarbetet fick det nya namnet Europeiska unionen (EU). Europeiska ekonomiska gemenskapen fick i sin tur namnet Europeiska gemenskapen (EG) (observera singular) och inordnades som en av unionens tre så kallade pelare (se nedan). Genom maastrichtfördraget beslöts även att euron skulle införas i tre steg.

Medlemsstater och utbredning

Huvudartiklar: Europeiska unionens medlemsstater, Europeiska unionens utbredning

Från och med den första maj 2004 består Europeiska unionen av 25 stater. 1950 var de sex grundarna:

Nitton ytterligare stater har gått med i successiva vågor av utbredning:

1973: Danmark, Irland och Storbritannien
1981: Grekland
1986: Portugal och Spanien
1990: Öst- och Västtyskland förenas.
1995: Finland, Sverige och Österrike
2004: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern

2007: Väntas Bulgarien och Rumänien bli medlemmar, andra kandidatländer är Turkiet och Kroatien

Den totala arean av de 25 medlemsländerna (2004) i Europeiska unionen är 3 892 685 km². Vore det ett land skulle det vara det 7:e största landet i världen. Antalet EU-medborgare (alla medlemsländers medborgare enligt Maastrichtfördraget) är ungefär 453 miljoner vid mars 2004. Detta skulle göra EU till det 3:e största landet i världen, näst Indien och Kina.

Karta

Ekonomisk status

I februari 2004 har EU, sett som en enskild stat, den största ekonomin i världen med en BNP på 8 447 miljarder euro. Jamförelsevis ligger USA:s BNP, världens högsta om man räknar enskilda stater, på 10 450 miljarder dollar (eller 8 170 miljarder euro vid en växelkurs på 1,28 dollar per euro). Europeiska unionen fortsätter att åtnjuta ett markant handelsöverskott, till skillnad från det ökande handelsunderskottet USA upplever.

EU:s ekonomi förväntas växa ytterligare under det närmsta årtiondet då fler länder väntas gå med i unionen – särskilt med tanke på att de nya staterna är fattigare än EU-snittet och BNP i dessa länder väntas öka. Däremot kommer hela unionens BNP per capita att sjunka till att börja med.

Levnadsstandard

Nedan är en tabell över BNP per capita från de 25 medlemsländerna och, baserat på detta, levnadsstandarden där EU:s medelvärde ligger på 100. Om ett lands EU-medel ligger exempelvis på 94 betyder detta att dess BNP per capita är 94 % av EU-medel.

**Medlemsstaters BNP i euro PPP, USA-dollar PPP och jämfört med EU-medel**
Medlemsstat	€ PPP	$ PPP	EU=100
	BNP per capita
Belgien	24 746	29 200	127
Cypern	12 717	15 000	65
Danmark	24 492	28 900	126
Estland	9 322	11 000	48
Finland	21 864	25 800	113
Frankrike	22 034	26 000	113
Grekland	16 186	19 100	83
Holland	23 051	27 200	119
Irland	24 831	29 300	128
Italien	21 271	25 100	110
Lettland	7 542	8 900	39
Litauen	7 119	8 400	37
Luxemburg	41 441	48 900	213
Malta	14 576	17 200	75
Polen	8 220	9 700	42
Portugal	16 441	19 400	85
Slovakien	10 508	12 400	54
Slovenien	16 271	19 200	84
Spanien	17 966	21 200	93
Storbritannien	21 610	25 500	111
Sverige	22 034	26 000	113
Tjeckien	12 966	15 300	67
Tyskland	22 203	26 200	114
Ungern	11 271	13 300	58
Österrike	23 644	27 900	122
EU-25	19 416	22 911	100

Huvudpolicies

Som EU:s namnförändringar (Europeiska ekonomiska gemenskapen till Europeiska gemenskapen till Europeiska unionen) antyder, har unionen utvecklats från en huvudsakligen ekonomisk union till en alltmer politisk sådan. Denna trend framhävs av det ökande antalet policyområden som faller inom EU-behörighet: politisk makt flyttas från medlemsstaterna till EU.

Denna bild av den ökade centraliseringen balanseras i sin tur av två olika punkter.

Primärt har vissa medlemsländer en inhemsk tradition angående stark regional styrelse. Detta har lett till en ökad fokus på regionala handlingsområden och de europeiska regionerna. En kommitté (Regionkommitén) etablerades som en del av maastrichtfördraget.

Sekundärt täcker EU:s handlingsområden ett antal olika former av samarbete.

Autonomt (självstyrande) beslutsfattande: Medlemsländer har gett Europeiska kommissionen makten att utfärda beslut i vissa områden såsom konkurrenspolitik, kontroll av statligt stöd och liberalisering.
Harmonisering: Medlemsländernas lagar är harmoniserade gentemot varandra genom EU:s lagstiftande processer, vilket inkluderar Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Ministerrådet. Resultatet av detta blir att EU-rätten är starkt närvarande i medlemsländernas system.
Kooperation: Medlemsländer möts i Ministerrådet där de kommer överens om kooperation och koordinering av deras lokala policies.

Spänningarna mellan EU och nationell (eller lokal) behörighet har funnits hela tiden under EU:s utveckling. (Se även euroskeptisism.)

Alla presumtiva medlemmar måste anta viss lagstiftning för att få den lokala lagen att anpassa sig till den europeiska lagramen, känd som Acquis Communautaire. (Se även Europeiska frihandelsorganisationen (EFTA), Europas ekonomiska område och Enat europeiskt luftrum.)

En marknad: Inre synpunkter

Frihandel med varor och tjänster inom medlemsländerna
En gemensam konkurrenspolitik för att kontrollera konkurrenshämmande aktiviteter från bolag genom antitrustlagar och kontroll av bolagsfusioner.
Schengenavtalet tillät avskaffande av interna gränskontroller och utjämning av externa kontroller mellan medlemsländerna med undantag för Storbritannien och Irland, som är med i EU men inte öppnat gränserna, och Island och Norge, som inte är med i EU men har öppnat gränserna.
Frihet för medborgare i medlemsländerna att bo och arbeta överallt inom EU, förutsatt att de kan försörja sig själva.
Frihet att flytta kapital mellan medlemsländer.
Utjämning av regler, bolagslag och varumärkesregistreringar.
En valuta, euro (förutom Storbritannien och Danmark som har fått göra undantag från den regeln). Sverige och de länder som blev medlemmar år 2004 har ännu inte infört den gemensamma valutan.
En stor likriktning av miljöpolitiken i unionen
Gemensamma fiskeripolitiken och Gemensamma jordbrukspolitken
Gemensamt indirekt skattesystem (moms) och gemensamma förtullningskostnader och -avgifter på olika produkter.
Finansiering till missgynnade regioner (struktur- och sammanhållnignsfinasiering)
Finansiering till forskning

En marknad: Yttre synpunkter

En gemensam extern tulltariff och en gemensam position i internationella handelsförhandlingar
Finansierng för program i kandidatländer och andra östeuropeiska länder såväl som stöd till många utvecklingsländer

Ökat samarbete inom övriga områden

Frihet för dess medborgare att rösta i lokala val och val till Europaparlamentet oavsett medlemsland de befinner sig i.
Samarbete mot brottslighet genom att utbyta underrättelseuppgifter (via EUROPOL och Schengens informationssystem), gemensam definition av brottsliga handlingar samt gemensamma utlämningsprocedurer.
Gemensam utlandspolitik är ett framtida mål med en viss väg att vandra innan det realiseras. Uppdelningen mellan medlemsländerna under Irakkrisen år 2003 visar att det är en bit kvar.
Gemensam säkerhetspolitik är ett mål, vilket inkluderar skapandet av en 60 000 man stark insatsstyrka (Rapid Reaction Force) för fredsbevarande ändamål, en EU-militär och ett europeiskt satellitcentrum.
Gemensam politik gällande asylsökning och immigration

Europeiska unionens struktur

Den Europeiska unionen består av ett stort antal överlappande lagliga och institutionella strukturer. Detta är ett resultat av att unionen definerats via ett stegvist antagande av olika internationella avtal. De senaste åren har väsentliga ansträngningar gjorts för att förstärka och förenkla avtalen, vilket kulminerat i den presumtiva utkastet till Europeiska konstitutionen.

Europeiska gemenskapens roll inom unionen

Praktiskt sett är Europeiska gemenskapen bara det gamla namnet för Europeiska unionen. Lagligt måste dessa begrepp däremot skiljas från varandra. Europeiska unionen har ingen juridisk person och är inte en internationell organisation, utan bara en sammanslutning av stater. Den Europeiska gemenskapen är en av de tre pelarna i den Europeiska unionen och, allra viktigast, den enda med formella instutitioner. De andra två, Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och Generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor, är mycket lösare grupperingar, men med tiden flyttas fler av dessa frågor till Europeiska gemenskapens jurisdiktion. Europeiska gemenskapen skapades 1967 då Europeiska ekonomiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålunionen och Euratom förenades.

Mellanstatlighet och överstatlighet

En grundläggande spänning finns inom den Europeiska unionen mellan mellanstatlighet och överstatlighet. Mellanstatlighet är en metod att fatta beslut inom internationella organisationer där makten ligger hos medlemsstaterna och besluten avgörs i samstämmighet. Oberoende tillsatta personer från de olika regeringarna har enbart rådgivande eller verkställande makt. Mellanstatlighet används av de allra flesta internationella organisationer idag.

En alternativ metod för beslutsfattande i internationella organisationer är överstatlighet. Överstatlighet innebär att makten ligger hos oberoende tillsatta personer eller representanter valda av folket eller av parlamenten. Medlemsländernas regeringar har fortfarande makt, men de måste dela denna makt med andra aktörer. Vidare fattas besluten av majoriteten, vilket betyder att det är möjligt för ett medlemsland att av andra medlemsländer tvingas att genomföra ett beslut mot sin vilja.

Vissa krafter inom EU:s politik föredrar det mellanstatliga tillvägagångssättet, medan andra föredrar den överstatliga tankegången. Anhängare av överstatlighet hävdar att det tillåter integration i en raskare takt än vad som annars skulle vara möjligt. När beslut ska fattas av samstämmiga regeringar kan det ta år innan de går från tanke till förverkligande, om de alls går igenom. Anhängare av mellanstatlighet hävdar att överstatlighet är ett hot mot den nationella suveräniteten och demokratin och vidare att endast styrande på nationell nivå kan inneha nödvändig demokratisk legitimitet. Mellanstatlighet förespråkas historiskt av Frankrike och av mer skeptiska länder såsom Storbritannien och Danmark, medan mer integrationistiska länder såsom Belgien, Tyskland och Italien har en tendens att föredra ett mer överstatligt tillvägagångssätt.

I praktiken är EU något av ett mellanting. Denna balans är däremot mycket komplicerad, vilket resulterar i en labyrintliknande beslutsprocess.

Från och med mars 2002 undersökte Europeiska konventet denna balans och föreslog förändringar. Dessa förändringar diskuterades på en Regeringskonferens i december 2003, men ingen överenskommelse blev då klar. Den 18 juni 2004 enades Europeiska rådet om ett förslag till konstitution, den Europeiska konstitutionen som till största delen byggde på Europeiska konventets förslag.

De tre pelarna

Europeiska unionen är uppdelat i tre huvuddelar, kallat pelare.

Den första pelaren berör ekonomi-, social- och miljöpolitik.
Den andra pelaren (Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP)) berör utrikespolitik och militära angelägenheter.
Den tredje pelaren (Generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor) berör samarbete mot kriminalitet.

Inom varje pelare finns olika balanser mellan de supranationella och intergovernmentala principerna. Supranationalism är starkast i den första pelaren, medan de två andra är närmare intergovernmentalismen. I den andra och tredje pelaren är makten hos parlamentet, kommissionen och Europadomstolen markant begränsade jämfört med Europeiska rådet.

Pelarstrukturens ursprung

Pelarstrukturen har sitt historiska ursprung i förhandlingarna som ledde fram till Maastrichtfördraget. Man ville öka makten hos gemenskapen inom områden såsom utrikespolitik, säkerhets- och försvarspolitik, asyl- och immigrationspolitik, samarbete mot kriminalitet och rättsligt samarbete.

Några medlemsländer motsatte sig att gemenskapen skulle få denna extra makt eftersom de ansåg att det skulle kunna vara skadligt för den nationella suveräniteten samt att dessa affärer bäst skulle hanteras intergovernmentaliskt.

Resultatet av detta blev att dessa angelägenheter inte blev inkluderade i Europeiska gemenskapen, utan blev förflyttade från gemenskapen till de två extra pelarna. Den första extrapelaren (Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken LINK) hanterar utlands-, säkerhets- och försvarspolitik, medan den andra extrapelaren (Generaldirektoratet för rättsliga och inrikes frågor) hanterade övriga frågor.

Nya tilläg i Amsterdam- och Nicefördragen har gjort de två extrapelarna mer och mer supranationella. Viktigast av dessa har varit överföringen av asyl-, migrations- och jurudiksamarbetet i civilrättsliga frågor till första pelaren (Europeiska gemenskapen), via Amsterdamfördraget.

Enhetliga institutionsstrukturen

De tre gemenskaperna och de tre pelarna äger en likartad institutionell struktur. Europeiska unionen har fem olika instutitioner.

Det finns också två rådgivande kommittéer till de ovanstående instutitionerna som ger dem råd om ekonomiska, sociala och regionala frågor.

Det finns också flertalet andra grupper för att implementera vissa politiska fördrag, etablerade under antingen fördragen eller sekundär lagstiftning

Slutligen finns också Europeiska ombudsmannen som ser till att EU-instutitionerna inte missbrukar sin makt.

Se även

Externa länkar

Europeiska unionen

Officiella EU-webbsidan, europa.eu, på 20 språk. Några undersidor:

Presskonferenser och tal i MP3 och RealAudio

Separata EU-institutioners webbsidor

	Europeiska unionen (EU)
Belgien \| Cypern \| Danmark \| Estland \| Finland \| Frankrike \| Grekland \| Irland \| Italien \| Lettland \| Litauen \| Luxemburg \| Malta \| Nederländerna \| Polen \| Portugal \| Slovakien \| Slovenien \| Spanien \| Storbritannien \| Sverige \| Tjeckien \| Tyskland \| Ungern \| Österrike