Orfeus och Eurydike
Se även operan Orfeus och Eurydike av Gluck.-----------
Orfeus och Eurydike är ett välkänt och ofta använt motiv ur den grekiska mytologin.
Enligt myten var Orfeus var en tragisk hjälte, make till Eurydike, son till flodguden Oiagros och musan Kalliope. Eurydike var hans hustru. Orfeus sjöng och spelade så vackert på sin lyra att t.o.m. naturen och de vilda djuren stannade upp för att lyssna. När hans hustru, nymfen Eurydike, dog av ett ormbett vandrade Orfeus omkring i bergen intill nedgången till dödsriket Hades och spelade ut sin sorg. Orfeus lyckades med sin sköna och sorgsna musik beveka underjordens härskare Karon och Hades, och göra Eurydike till den enda människa som någonsin tillåtits återvända från dödsriket. Det enda villkoret var att han skulle leda henne upp till de levandes värld utan att se sig om efter henne. På klassiskt grekisk manér gjorde naturligtvis Orfeus det och förlorade därmed sin älskade hustru för alltid.
Efter Orfeus' död fördes hans huvud och hans musikinstrument till ön Lesbos där den blev upphov till en egen kult. Under renässansen liknades Orfeus vid den likaledes skönsjungande David.
Orfeus och Eurydike är ett flitigt använt motiv i både konst och teater. Glucks opera Orfeus och Eurydike är ett exempel, och Offenbachs operett Orfeus i underjorden är ett annat.