Finska

Denna mall är avsedd för att ange språkfamiljstillhörighet och användning av ett enskilt språk.

Kopiera in nedanstående och ersätt <...> med relevanta data:

Finska är det största av Finlands två officiella språk, och ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Finskan tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen.

Historia

Man har tidigare trott att finskan kommer från ett urfinskt språk, som kom till Norden med invandrare österifrån, från vilket samiska separerade ungefär 1500 - 1000 f.Kr.. Estniskan separerade sig under det första århundradet e.Kr.

Senare genetisk forskning menar dock att finnarna och samerna ursprungligen inte är samma folk, utan mer olika varandra än finnar och svenskar. En förklaring skulle vara antingen att samerna av okänd anledning förlorat ett tidigare okänt tungomål till förmån för ett finsk-ugriskt eller att finnarna (nordbor eller invandrare från öster?) lärde sig sitt finska språk av samerna. En ännu vildare teori hävdar att hela Norden ursprungligen skulle ha talat finska och att urnordiskan skapades genom invandring eller påverkan av nordgermanska folk.

Den första finskan i skrift skrevs ner av biskopen Mikael Agricola under 1500-talet. Han baserade sitt skrivsätt på svenskan (som då var det officiella språket i Finland), tyska och latin.

Geografisk spridning

Finska pratas i huvudsak i Finland, där det (liksom svenska med 6% minoritet) är officiellt språk. Det finns omkring fem miljoner finsktalande i Finland. Finska minoriteter finns även i Sverige, Norge, Ryssland och Estland. Under 1900-talet emigrerade även hundratusentals finsktalande från Finland till Sverige, men denna migrationsrörelse mellan dessa länder har funnits åtminstone sedan medeltidens början. I Sverige finns också Tornedalsfinska eller meänkieli ("vårt språk"), med status som officiellt minoritetsspråk, i östra Norrbotten. Tornedalsfinskan är besläktad med dialekterna på den finska sidan om Torne älv.

Med finskan närbesläktade språk, eller i vissa fall rentav dialekter finns det många av i Ryssland; de mest närliggande är karelskan och ingermanländskan, men även kring och bortom Volga finns dialekter som komi, votjakiska m m utspridda (s k volgafinska dialekter). Det är bara de östersjöfinska språken, främst estniskan, meänkielin, karelskan och ingermanländskan, som utan vidare språkstudier är i någon mån förståeliga för en finsktalande, medan de djupare in i Ryssland gångbara språken brukar vara helt obegripliga, även om det inte behövs någon större språkvetenskaplig utbildning för att varsebli en del likheter i det grundläggande ordförrådet. Det finns dock ett livligt intresse för släktspråken i Finland, och medvetandet om språkliga släktingar i Rysslands djup utgör en viktig del av många finnars nationella identitet.

Ordförråd

Att det finns många svenska lånord i finskan är en naturlig följd av de många hundra år Finland var en del av Sveriges rike. Trots det är det ett faktum att finskan är ett av de språk i världen som är mest puristiska, d.v.s. varit minst villiga att ta in internationella ord. Språkvetare räknar med att 60-80 % av alla ord i finskan är av helfinskt ursprung, vilket är en hög siffra. De som formade finskan till ett nationalspråk och ett skriftspråk på 1800-talet gjorde också medvetna ansträngningar att ersätta så många utländska ord som möjligt med finska.

Svenska lånord till finskan

Nedan exempel på svenska ord som lånats in i finskan. I finska språket saknas nästan helt dubbelkonsonant i början på ord, så det är väldigt vanligt en eller flera konsonanter helt enkelt "faller bort".

• plommon - luumu pl -> l
• skruv - ruuvi skr -> r, osv
• glas - lasi
• stol - tuoli
• krut - ruuti
• strand - ranta
• skola - koulu
• fru - rouva

Finska språket saknar även de tonande klusilerna b, d och g. I lånord har dessa allmänt bytts ut mot motsvarande tonlösa p, t och k. Eftersom också ljudet f saknas har det i vissa lånord ersatts av v.

• boll - pallo
• gevär - kivääri
• daler - taala, taaleri
• fånge - vanki

Andra lånord:

• lag - laki
• ost - juusto
• säng - sänky
• kvarn - mylly, jfr skånskans mölla
• konung - kuningas, av urnordiska *kunungaR, *kuningaR
• drottning - kuningatar, se ovan
• borgmästare - pormestari
• skottkärra - kottikärryt
• stad - kaupunki, från urnordiska kaupunk(?), köping
• affär - kauppa, från urnordiska kaupian(?), (köpa, bedriva handel, jmf. tyska Kaufen, från Latinets "Caupo", handel, speciellt med vin.) Se också "äfääri".
• overall - haalari, lånat från den finlandssvenska försvenskningen "överhalare".

Vissa svenska lånord lever kvar i finskan som vardagsord fast de egentligen ersatts av ett mer helfinskt ord.

• flicka - likka (dialektord för: tyttö)
• vänta - ventata (egentligen: odottaa)
• satsa - satsata (egentligen: panostaa)
• tjäna - tienata (oftare: ansaita)
• rike - riikki (numera: valtakunta; lever kvar i ordet riikinruotsi, rikssvenska)
• katt - katti (oftare: kissa)
• klänning - leninki; också i västra Finland: kläninki (oftare: mekko)
• hantlangare - hantlankari, hantlaakari (numera: apumies)
• propp - roppu, proppu (oftare: sulake)
• kontor - konttori (oftare: toimisto)
• cykel - sykkeli, tsykä (egentligen: polkupyörä)
• snickare - nikkari (oftare: puuseppä)
• ficklampa - fikkari (egentligen: taskulamppu)

Finska lånord till svenskan

• poika - pojke
• kenkä - känga
• pieksu - pjäxa, men numera kallas skidpjäxor för "monot" på finska.
• kyllä - kul, förmodligen finskt ursprung, (kyllä är ett bekräftande ord, alltså att nånting är positivt), men kan också ha lånats från romani.
• hyvä - hyvens, slang, hyvä betyder "bra"
• kuolla - kola, slang, att dö, ex. "att kola vippen"
• motti - 1 kubikmeter ved, fanns med i 1950 och 1976 års upplagor av SAOL men försvann år 1986
• kova - pengar, slangord, ex. "ta hem storkovan", med ursprung i frasen "kova raha" (hårda pengar, d.v.s. klingande mynt) som stod på sedlar i 1700-talets Sverige, uttalet med långt o tyder på att det är ett lån från den skrivna formen
• rapakalja - rappakalja, betyder på finska "osilat spisöl", på svenska har bara betydelsen "strunt(prat)" lånats
• sisu - envishet, uthållighet, men används väl mest bara på tal om Finland: "den finska sisun".
• mämmi - memma, ordet har importerats samtidigt med maträtten.
• muikku - mujka, siklöja, förekommer i norrländska dialekter

Det har påståtts att luffarfiguren Kolingen, som Albert Engström ritade, ska ha fått namn efter finngubbarna i Stockholm, som började alla samtal med "kuule", "hör du". Jfr ordet finnkoling.

Utbildning

Grundutbildning i finska språket ges år 2005 vid följande universitet och högskolor i Sverige:

• Luleå tekniska universitet
• Mälardalens högskola
• Stockholms universitet
• Umeå universitet
• Uppsala universitet

Utbildningen vid Lunds universitet och Göteborgs universitet har upphört.

Dessutom erbjuds kurser i finska av studieförbund, folkhögskolor och Komvux.

I Finland är undervisning i modersmålet respektive andra inhemska språket obligatorisk i grundskolan och i många universitetsutbildningar.

Finska Rundradion: http://www.yle.fi/opinportti/supisuomea/

Se även

• Estniska
• Finlandssvenska
• Sverigefinska
• Tornedalsfinska
• Samiska
• Karelska

Externa länkar

• Skolverkets svensk-finska lexikon
• Forskningscentralen för de inhemska språken (i Finland)