Idegran
| Idegran | ||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Systematik | ||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||
| Vetenskapligt namn | ||||||||||||||||||
| Taxus baccata |
Idegran (Taxus baccata) är en mindre prydnadsbuske eller träd som växer förvildad i södra Sverige. Barren är platta, glansiga och mörkgröna. Hela trädet och dess oranga frukter är giftiga, dock inte själva fruktköttet, utan fröna i frukten. Vid förtäring av mer än fem bär bör åtgärder vidtas för kontroll av hälsorisk.
Idegran är en barrväxt vars utbredningsområde innefattar västra, centrala och södra Europa, nordvästra Afrika, norra Iran och sydvästra Asien.
Den är ett litet till medelstort träd vars blad (barr) är gröna året om. Det blir 10-20 meter högt och växer ganska långsamt. Den långsamma växten kompenseras i viss mån av ett långt livsspann. Stammen på den största kända idegranen hade en diameter på 4 meter. För att uppnå denna storlek krävdes ungefär 4000 år.
Barken är tunn, brun och fjällig. Barren är lancettlika, platta och mörkt gröna. De blir 1-4 cm långa och 2-3 mm breda. De sitter arrangerade i spiraler runt kvisten. Barren är vridna så att de bildar två plan, ett på vardera sidan om kvisten. Därför är spiralmönstret tydligt endast på färska vertikala skott.
Kotten är sofistikerat utformad. Varje kotte innehåller ett enda frö som är 4-7 mm långt och delvis omgivet av ett modifierat fjäll som utvecklas till en mjuk, skarpt röd bärliknande form som är 8-15 mm på både bredden och längden och har en öppning i änden. Dessa mognar 6-9 månader efter pollineringen och äts, tillsammans med fröet, av trastar och andra fåglar. De hårda fröna klarar sig oftast oskadda genom fågelns matsmältningskanal och blir på detta sätt spridda vida omkring. Spridningen ökas också av att fröna tar 2-3 månader på sig innan de gror. De hanliga kottarna är sfäriska till formen, med en diameter av 3-6 mm. Deras pollen sprids tidigt på våren. De flesta individerna är tvåbyggare.
Extern länk
- Mer info på Giftinformationscentralen
- Den virtuella floran