Nederländska

Denna mall är avsedd för att ange språkfamiljstillhörighet och användning av ett enskilt språk.

Kopiera in nedanstående och ersätt <...> med relevanta data:

Nederländska (nederländska: ) är ett västgermanskt språk av lågtyskt ursprung. Språket kallas ofta i dagligt tal och i inofficella sammanhang holländska, som egentligen är en dialekt av nederländska som talas i regionerna Nordholland och Sydholland. Den variant av nederländska som talas i Belgien kallas vanligen flamländska, och anses ofta felaktigt vara ett eget språk. Detta är en åsikt som inte delas av språkforskare eller talare av nederländska i vare sig Belgien eller Nederländerna.

Historik

Nederländskan anses ha uppstått cirka år 700 e.Kr. (ett något omstitt datum) från olika germanska dialekter talade i det som idag är Nederländerna, mestadels av frankiskt ursprung. En standardiseringsprocess av språket påbörjades under medeltiden, särskilt under inflytande av den burgundiska hertigens hov i Dijon (Bryssel efter 1477).

En tidig nederländsk skrift finns daterat från omkring 1100, skriven av en flamländsk munk i ett kloster i Rochester, England. Den lyder som följer: "Hebban olla uogala nestas hagunnan, hinase ic enda tu, wat unbidan we nu" ("alla fåglar har bygga bon, förutom du och jag, vad väntar vi på"). Under en lång period ansågs det vare det tidigaste beviset på nederländska, men sen dess har ännu äldre fragment har hittats, som "Visc flot aftar themo uuatare" ("en fisk simmade i vattnet") och "Gelobistu in got alamehtigan fadaer" ("tror du på gud den allmäktige fadern"). Det senare fragmentet var skrivet redan år 900. Luc De Grauwe, professor vid universitetet i Ghent ifrågasätter språket i dessa texter, och anser dem vara fornengelska. Alltså råder viss oenighet om deras äkthet.

1618, när en nederländsk folkbibel skulle skrivas som folk i hela landet kunde förstå, skapades ett enhetligt språk. Det kombinerade särdrag från många dialekter, men baserades mest på holländska dialekter.

Geografisk spridning

Nederländska talas i Nederländerna, norra Belgien (Flandern) inklusive Bryssel, en mindre del av nordvästra Frankrike, Nederländska antillerna, Aruba och Surinam och är officiellt språk i samtliga utom Frankrike. Nederländska Antillerna, Aruba och Surinam är tre före detta nederländska kolonier. Det finns också vissa grupper som talar nederländska i Indonesien.

Officiell status

Alla stater där språket har officell status samarbetar och samordnar språkliga aktiviteter i Nederlandse Taalunie (Nederländska språkunionen).

Algemeen Nederlands ("allmän nederländska", standardnederländska, ofta förkortat AN) är det som räknas som officiell nederländska, standardspråk så som det undervisas i skolor och används som adminstrativt språk i Nederländerna, Flandern, Suriname och Nederländska antillerna. Språkunionen, en förening grundad av nederländska staten och myndigheter i Flandern, definierar vad som är eller inte är AN i fråga om ortografi och stavning.

Före införandet av begreppet Algemeen Nederlands användes ofta Algemeen Beschaafd Nederlands (allmän civiliserad nederländska, förkortat ABN). Beschaafd, "civiliserad" har sedan dess tagits bort för att göra namnet mer politiskt korrekt. Ett alternativ till AN är ofta Standaardnederlands, standardnederländska.

Grammatik

Som många kontinentala västgermanska språk har nederländskan en rätt komplicerad ordföljd som är tydligt åtskild från den närbesläktade engelskan. Liksom tyska och svenska bildar nederländskan ofta mycket långa sammansatta ord. Två exempel på något konstgjorda, men grammatiskt fullt gångbara ord är de randjongerenhangplekkenbeleidsambtenarensalarisbesprekingsafspraken ) (ungdomshaksriktlinjebestämmande tjänstemannalöneavtal) och hottentottententententoonstellingsmakersopleidingsprogramma ) (hottentottstältsutställningsmakarläroplansprogram). Som i svenskan brukar det dock röra sig om högst två-tre ord i följd.

Nederländsk grammatik har förenklats avsevärt de senaste hundra åren: kasus används nu endast för pronomen (exempel: ik (jag), me, mij (mig), mijn (min), wie, wiens, wier (dens (som)). Substantiv och adjektiv är för det mesta inte kasusböjda med undantag för genetiv (-(')s eller -').

Böjningen av adjektiv är något mer komplicerad: ingen böjning av obestämd form, neutrala substantiv i singular och -e i alla andra kasus.

een mooi huis (ett vackert hus)

het mooie huis (det vackra huset)

mooie huizen (vackra hus)

de mooie huizen (de vackra husen)

een mooie vrouw (en vacker kvinna)

Än mer komplicerad är böjningar som forfatande används i uttryck som de heer des huizes (husets herre), ter hulp komen (att komma till hjälp). Dessa är egentigen stelnade kasusformer och påverkar inte resten av dagens språk.

Substantiv har däremot en speciell diminutivändelse je i singular och -jes i plural. Bådda dessa suffix leder till tillägsbokstäver beroende på vilken bokstav ordet det tillämpas på slutar. Exempel:

boom (träd) - boompje

ring (ring) - ringetje

koning (kung) - koninkje

tien (tio) - tientje

Dialekter

Huvudartikel: Nederländska dialekter

Klassificering och besläktade språk

Nederländska är på många sätt grammatiskt likt tyska, men skiljer sig avsevärt i tal. Talare av respektive språk behöver öva sig en hel del för att förstå en talare av det andra språket. Jämför följande exempel:

De kleinste kameleon is maar 2 cm groot, de grootste kan wel 80 cm worden. (nderländska)

Das kleinste Chamäleon ist nur 2 cm groß, die größten können auch 80 cm erreichen. (tyska)

Med en lite ovanligare formulering kan tyskan närma sig nederländskan::

Der kleinste Chamäleon ist nur 2 cm groß, der größte kann wohl 80 cm werden.

(På svenska:"Den minsta kameleonten är bara 2 cm lång, och den längsta kan bli upp till 80 cm.)

Framförallt har dock nederländska en för tyskar säregen ljudbild, som gör det svårbegripligt för dessa, och vice versa.

Skillnaderna i ordförråd mellan tyska och nederländska skiljer sig i mycket vanliga, korta vardagsord och -konstruktioner:

En tysk som lär sig runt två hundra av dessa exempel kommer att förstå skriven nederländska till en anständig nivå. På somliga orter används både tyska och nederländska blandat. Talare av nederländska förstår för det mesta skriven tyska och tysktalare (som kan engelska) förstår generellt skriven nederländska

Accenter

Utöver alla de nederländska dialekterna talas i olika provinser och större städer speciella varianter, som inte direkt betraktas som dialekter. Invandrare har en tendens att ge en speciell prägel på språket. Många invandrade från Nederländska antillerna och Surinam talar med en distinkt "Surinaams", och marockansk- och turkiskättade ungdomar har utvecklat en egen accent, som i vissa fall innehåller många arabiska och turkiska lånord, en utveckling som på många sätt liknar svenska språkvarianter som talas i invandrartäta förorter kring storstäder, som Rinkeby och Rosengård.

Afrikaans, som talas i Sydafrika och Namibia, har levt ett självständigt liv baserat på nederländska 1500-talsdialekter och stor likhet finns fortfarande.

Fonologi

I nederländska är samtliga slutkonsonanter tonlösa (d blir t i slutet av ord).

På grund av assimilering, blir ofta den initiala konsonanten i nästkommande ord också tonlös så att het vee, "boskapen" (identiskt med "ett fä") blir /hətfe/. Denna tonlöshet är väldigt långt gången i vissa regioner (Amsterdam, Friesland) med en nästan total avsaknad av /v/, /z/ och /ɣ/. Längre söderut återfinns dessa fonem endast i mitten av ord. Jämför logen och lochen: /loɣə/ respektive /loxə/. I Flandern är kontrasten än större eftersom "g" blir palatalt ("mjukt g).

Finalt n som i pluraländelsen -en uttalas ofta inte (som i Afrikaans) med undantag för i nordost och sydväst där det blir ett stavelseliknande "n"-ljud.

Vokaler

Vokalförrådet i nederländska är relativt stort med 13 enkla vokaler och tre diftonger.

Nederländska monoftonger:

Nederländska diftonger:

/e:, ø:, o:/ är inkluderade bland diftongerna eftersom de egentligen uttalas annorlunda i en del dialekter, men uppför sig fonologiskt som andra enkla vokaler

Konsonanter

Där symboler förekommer parvis representerar den vänstra den tonlösa varianten och den högra representerar den tonande

Kommentarer: 1. LINK finns inte på nederländska annat än i lånord, som goal ("mål", från engelska)

2. LINK är inte ett eget fonem i nederländska, men sätts in framför stavelser innom ord som börjar med vokal efter /a/ och /ə/.

3. I några dialekter har den tonande frikativan nästan sammansmält med den tonlösa och LINK blir vanligen LINK, LINK blir till LINK, och LINK till LINK.

4. LINK och LINK är inte ursprungliga nederländska fonem och förekommer mestadels i lånade ord som show och bagage (samma på svenska). Däremot blir ofta /s/ följt av /j/ till LINK, som i huisje (dimnuitiv av hus, "litet hus"). LINK blir ofta LINK.

5. Uttalet av fonemet /r/ varierar från en dialekt till en annan. I standardnederländska (Amsterdam¹), blir /r/ ofta till — som en tonande uvular frikativa LINK. I andra dialekter blir det till en uvular vibrant LINK eller den alveolara vibranten LINK.

¹Standardnederländska som den talas i Amsterdam är inte detsamma som Amsterdam-dialekt. Denna skiljer sig genom att LINK ersätter LINK i nästan samtliga sammanhang. Standardnederländska kan bättre beskrivas som det språk de flesta i Amsterdam talar, och är den dominerande varianten använd i etermedia.

Ljudförändringar

Nederländskans ljudskridning gick inte samma väg som högtyskans. Jämför tyska machen /-x-/, nederländska maken och engelska make ("göra"). Tyska Pfanne /pf-/, nederländska pan, engelska pan, tyska zwei /ts-/, nederländska twee, engelska two ("två").

Den genomgick även egna förändringar. Till exempel förlorade ord med -old och -olt sitt l och blev istället en diftong. Jämför engelska English old, German alt, Dutch oud ("gammal").

Ordet hus med /u/ ("hus") ändrades förs till huus med /y/, och till slut till huis med en diftong som påminner om franskans l'oeil. Fonemet /g/ försvann och blev den tonande velar frikativan /ɣ/, eller den tonanade palatala frikativan i Flandern och Limburg.

Ordförråd

Nederländskan har fler franska lånord än tyska, men klar färre än engelska. Antalet engelska lånord är däremot stort, och ökar stadigt. Nederländarna brukar säga att den som använder engelska lånord allt för flitigt lider av Engelse ziekte ("engelska sjukan"). Nya lånord uttalas nästan aldrig som på engelska och har anpassad stavning. Nederländskan har också mycket grekiska och latinska lånord. Det finns en del tyska som überhaupt och sowieso, och även om de tyska lånen är få, har språket ändå haft stort inflytande. Man har helt enkelt lånat in tyska ord och använt dem som nederländska utan någon egentligen betydelseöversättning (kallat germanisme), något som förklaras med hur lika språken är. Några av dessa former är så vanliga i nederländskan att få talare känner till dem. De inkluderar ord som opname, aanstalten och många fler

Ortografi

Nederländska skrivs med det latinska alfabetet. En diaresis (ë, ï) används för att markera vokaler som ska uttalas som monoftonger och kallas trema eller deelteken. Det har nästan försvunnit ur stavningen efter den senaste stavningsreformen, som föreskrev bindestreck istället: zeeëend (sjöand) stavas nu zee-eend.

Akut accent (accent aigu) förekommer mest i lånord som café, men kan också användas för att betona vad som skiljer olika former åt. Det används mest för att skilja den obestämda artikeln een ("en") från räkneordet één ("ett"). Den grava accenten (accent grave) används för att skilja olika former åt, men har också rensats ut i den senaste stavningsreformen. Hè? måste numera stavas Hé?. Det är dock inget som märks i uttal. Andra diakritiska tecken som cirkumflexet återfinns bara i vissa ord, varav de flesta är franska lånord.

Den mest tongivande ordboken i modern nederländska är Van Dale groot woordenboek der Nederlandse taalLINK, som vanligtvis kallas Dikke van Dale (dik betyder "tjock"), eller som lingvister skämtsamt brukar kalla den De Vandaal, "vandalen". Den är dock helt överskuggad av Woordenboek der Nederlandsche taal, ett enormt standardverk var första upplaga tog 147 år från planering till slutförande och omfattar över 45 000 sidor. Svenskans motsvarighet är SAOB.

Den halvofficiella stavningen anges i Woordenlijst Nederlandse taal, mer känt som het groene boekje, "den lilla gröna boken", efter sin färg.

Externa länkar

Grammatik

• Algemene Nederlandse Spraakkunst Generell nederländsk grammatik (nederländska)
• Online Dutch Grammar Course Nederländsk grammatik (engelska)
• Online Nederlands leren (kurs, delvis betaltjänst)

Ordböcker

• Online nederländsk-svensk ordbok
• Van Dale online ordbok (nederländska)
• Online Nederlands Woordenboek - Nederländsk ordbok (nederländska)
• Majstro Multilingual Translation Dictionary (engelska)
• Lookwayup English-Dutch-English dictionary (engelska)
• Freedict English-Dutch-English dictionary (engelska)
• Travlang Dutch-English dictionary (engelska)
• Euroglot dictionary (betaltjänst)
• The Alternative Dutch Dictionary (slang and dirty words)
• flamländsk-engelsk ordbok: frånWebster's Online Dictionary - the Rosetta Edition.
• nederländsk-engelsk ordbok: från Webster's Online Dictionary - the Rosetta Edition.

Parlörer

• http://en.wikibooks.org/wiki/Dutch Nederländska for engelsktalare (från Wikibooks)

Övrigt

• Historik över det nederländska språket (engelska)
• Nederlandse Taalunie Nederländska språkunionen (nederländska)
• Gratis nätmaterial för studerande (engelska)
• Ethnologues rapport om nederländska (engelska)
• Euromosaic - Flamländska i Frankrike - flamländskans situation i Frankrike
• Lista på nätmaterial för nederländska