Sikhism

Sikhism är en indisk religion, med runt 20 miljoner utövare, de flesta i Indien, men många även i Europa och Nordamerika.

Religionen är, till skillnad från hinduismen, monoteistisk och grundades av Guru Nanak på 1500-talet. Ordet sikh betyder lärjunge (punjabi) och man tar avstånd från kastsystemet och betonar jämlikhet. En sikh dricker inte alkohol, brukar narkotika eller äter kött.

Den siste gurun, Guru Gobind Singh, grundade Khalsaorden, som är en militär, men främst en religiös orden. Man brukar nämna de fem K:na;

Kesh, - vårdat men oklippt hår som täcks av huvudduk (keski/turban),samt skägg – symboliserar andlighet.
Kanga, - en kam för hår och skägg – symboliserar andlig disciplin samt hygien
Kirpan, - en dolk – symboliserar värdighet och självrespekt
Kach, - korta byxor – representerar sexualmoral och kyskhet
Kara, - armring av järn som bärs på höger handled – symboliserar evigheten,tron på en Gud, sikhernas gemenskap med Gud och det sikhiska medlem-

Den invigde mannen får tillnamnet Singh (som betyder lejon på punjabi) och den invigda kvinnan tillnamnet Kaur (=prinsessa). Den heliga skriften heter Aad Granth, kallas även Sri Guru Granth Sahib. och är alltså även den siste gurun. Guru Gobind Singh, den siste levande gurun, beslutade att han inte skulle ha någon annan efterträdare än skriften och khalsa. Aad Granth förvaras och läses i Gyllene templet i Amritsar och övriga Gurdwaras runt om världen.

Gudshuset kallas gurdwara och är i likhet med synagogan eller moskén, inte enbart ett utrymme för gudstjänst, såsom en kyrka, utan här finns vanligtvis bl.a utrymmen för studier, matsal och sovsalar för pilgrimer. I gurdwaran har man huvudet täckt och fötterna bara och rena. Ordet gurdwara betyder Guruns dörr. Man äter måltider tillsammans, sittande på golvet sida vid sida, oavsett rang eller kön eller religion, som en symbolhandling för den sikhiska jämlikhetstanken.

Sikhismen förespråkar religionsfrihet och jämlikhet mellan religioner.

Historia

Efter ett blodigt nederlag mot stormoguls härar 1713 blev sikherna till en stor del utrotade. Återstoden tog sin tillflykt till Himalayas klyftor. Efter Nadir Shahs invasion och återtåg samt under de följande striderna mellan mogulväldet och afghanerna kom de fram ur sina gömslen och satte sig i besittning av större delen av Punjab. Från ett krigiskt religionssamfund hade de nu blivit en territorial makt. De bildade tolv självständiga samhällen, misaler, med egna hövdingar. Genom den religiösa kulten sammanhölls dessa misaler till ett slags teokratisk federativrepublik.

En av Sikh ledare, Ranjit Singh, underlade sig sedan början av 1790-talet alla sikhstaterna norr om Sutlej och grundlade ett stort, despotiskt styrt rike. Efter hans död, 1839 skakades landet av inre stridigheter. Ett krig med britterna ledde till rikets delning (1846) och ett nytt krig till dess fullständiga upplösning samt till hela Punjabs införlivande med Brittiska Indien.

De sikhiska guruerna:

Se även

Extern länk:

Sikhisk webbplats